Förstoringsglas tittar på frimärke.

Förstoringsglas har funnits i hundratals år och hjälpt människor att se det som varit svårt för blotta ögat att urskilja. Idag är det en symbol, men också ett hjälpmedel och ett verktyg för synskadade likväl som samlare på frimärken.

Många fann ett tydligt användningsområde för förstoringsglas som barn. När solens ljus fångas in i rätt vinkel genom glaset koncentreras strålarna och bildar en enda kraftig ljuspunkt som kan användas till mycket. Tända eld på löv, till exempel. Eller bränna insekter. Kanske stötte någon på förstoringsglaset i gammelmorfars bokhylla. Ibland plockades det upp för att hjälpa åldrade ögon att se de små bokstäverna och kunna urskilja ord och meningar.

Förstoringsglaset har blivit något av en symbol för deckargenren men förknippas också ofta med frimärkssamlande. På frimärken och frimärkshäften finns små tryckta nummer och detaljer, vilket gör förstoringsglas oerhört användbara. På senare år har verktyget blivit en symbol för zoomfunktioner i datorer, mobiltelefoner och kameror. Ologiskt nog används symbolen också för utzooming i samma apparater. Ett riktigt förstoringsglas kan inte förminska illusionen av ett föremål, utan endast förstora den. Det beror på att glaset har en konkav konvex böjning, likt den i samlingslinser. Konvexa linser bryter det parallella ljuset från ett föremål och fokuserar det mot en punkt. Därav skapas den funktion som använts för att skapa eld, likväl som att återställa synen för långsynta.

Den konvexa linsen i ett förstoringsglas kan förstora illusionen av ett föremål (se tydlig förklaring på www.förstoringsglas.se) med upp till sex gånger. Förutsättningen är att föremålet är placerat inom linsens brännvidd. Därför kan det inte användas i behov av stora förstoringar. I sådana fall har man betydligt bättre användning av ett mikroskop, som kan göra sådant synligt som inte kan ses med blotta ögat. Förstoringsglas har istället fördelen att de kan täcka ett mycket större område, och på det sättet lämpar sig väl för olika former av läsning.

Det tidigaste beviset vi har för uppfinnandet av förstoringsglaset kommer från antiken. Då var det ett motiv i ett skämt i Aristopanes pjäs ”Molnen”. Under 1200-talet förklarade Roger Bacon egenskaperna hos ett förstoringsglas. Bacon var vetenskapsteoretiker från Illchester i England som verkade som munk i Oxford. Under samma århundrade utvecklades glasögonen, troligtvis i Pisa i Norra Italien under 1290-talet.

Oavsett om den konvexa linsen har varit monterad på ett handtag eller placerats i ett par bågar har den varit ett simpelt verktyg som hjälpt många människor att se det lilla. Ljusets förmåga att brytas och förändra vår virtuella bild av verkligheten är en kunskap som varit till nytta i hundratals, kanske tusentals år. Om förstoringsglaset kommer ha något användningsområde i framtiden återstår att se, men vi kan vara nog så säkra på att verktyget kommer bevaras, om än som en symbol på en skärm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *